Ja. Vem fan uppfann det?!

Jag förstår inte varför jag ska ta så hårt på allting. Så känslig jämfört med de flesta andra. Tar illa upp för det mesta folk gör. Även om det är någon positivt så är jag grym på att vända det till något negativt. Alltså mot mig själv.
Så sjukt onödigt. Blir bara trött på mig själv.

Men det händer liksom dagligen att jag blir besviken på någon. Eller några. Ibland mer och ibland mindre. Men saken är att jag glömmer ju inte heller, utan jag har ju alltid sakerna i bakhuvudet och kan plocka fram dem ibland. Då sänks ju humöret en del och jag kan bli lite suckie av mig. Det liksom håller i sig.

Jag vill slippa bli besviken. Kunna acceptera vad folk gör och tycker och tänker. Eller inte gör...
Jag får upp massa saker i huvudet som jag inbillar mig att folk tycker och tänker, om mig. Because of that.   

Nej, det är ingen idé jag försöker skriva något här för det blir bara en enda röra. Precis som i mitt huvud. Och missförstådd blir jag nog med!
Skitsamma. Jag ska bli starkare. På egen hand. Utan att vara beroende utav någon alls.