Don't know what to say. Egentligen.

Varning för ett väldigt lång, meningslöst, osammanhängande, uttröttande, klagofyllt inlägg.


Känner bara för att skriva något. Men vet inte riktigt vad. Tömma huvudet litegranna men vet inte riktigt på vad.
Det finns så mycket att säga. Det är dock svårt att sätta ord på det.

Vi kan ju börja med det här jag jämt tjatar om. Ni vet. Att jag måste skärpa mig. Rycka upp mig och vara normal.
Jo, det går väl sådär på den fronten.
Kände att första steget till detta kunde vara att hoppa över drickat en helg, för att se om det hade någon effekt.
Liksom. Man blir inte lika sliten resten utav veckan sen. Jag skulle se om det rent av kunde vara så att jag kunde bli piggare av det. Även det att jag skulle försöka koppla bort alla tankar. Man kan ju tycka att det skulle fungera lättare med alkohol i kroppen. Men icke. För min del är det faktiskt så pass illa att det kan ha motsatt effekt. Dock misslyckades jag ju med denna planen.. Blev lite dryck ändå.
Även en näst intill sömnlös natt. Det blir man ju knappast piggare av.
Så direkt när jag kom hem innan så skulle jag kolla lite på OTH ju.
Jag somnade.. Till OTH! Liksom. Hur funkar det? Det är ett tecken på att Johanna är riktigt trött. 
Vaknade upp och orkade släpa mig iväg till duschen i alla fall. I hopp om att piggna till. Även den planen misslyckades. Lika trött fortfarande!
Dags att sova snart kan jag tro...

Jo, sen var det de här.. Det spelar ingen roll hur jag gör eller vad jag tänker så slutar det hela bara med att jag är en del av någonting. En liten del.
Liksom ett kapitel eller så. Fast inte i min berättelse. Utan i någon annans.
Någon annans... lovestory?
Allt kretsar runt 1, 2, 3, och kanske till och med 4 andra.
Jag vet inte var jag står längre.

Känns som om jag behöver komma bort ett tag..
Då känns det skönt att veta att far har bokat resa till Gran Canaria om ca en månad!
Smooooth. 
Jag som aldrig varit utomlands...

Om man skulle ta det lugnt framöver?
Meeeeeen, det går ju iiiiinte! Då blir man ju sådär ensam och nerdeppad som jag inte får bli!
Gah!
Jag förstår ingenting..

Blir så trött på folk ibland.
Folk som pratar först och tänker sen.
Folk som säger en sak och gör raka motsatsen.
Folk som inte seeer sanningen fast den är så otroligt tydlig.
Folk som förnekar saker dom vet är sanna.
Folk som sårar sina nära utan att ens bry sig.
Folk som bara tar, utan att ge något tillbaka.
Folk som sänker en bara genom att titta på en.
Folk som inte förstår.
Folk som ger upp för lätt.
Folk som inte orkar anstränga sig ens lite.
Folk som tar en för givet.
Folk som tar för mycket plats.
Folk som tror att de är mognare än vad de är.
Folk som inte tar saker på allvar.
Folk som slösar bort livet.
Folk som har fastnat och inte kommer någon vart.
Folk som jag?


Fast här på jorden.
Don't worry, I am keeping hope.
She will be loved liksom.