Jag vill inte mer nu.. Jag har fått nog.. Inte ens kan man lägga sig på kvällarna och få en god natts sömn längre.. Men jag kan inte tyda drömmar.. Jag vet inte vad det betyder alls.. Men jag drömmer alltid olika..

Jag vill inte sova. Hur ska jag klara att gå och lägga mig ikväll när jag är livrädd för mig själv när jag vaknar?
Igår ville jag inte sova, men övertalade mig själv att drömmarna inte skulle komma tillbaka. Men det gjorde dem, och tio gånger värre denna gången.

07.07 vaknade jag. Inte en själ i huset mer än katten men ändå ska jag kika bakom varje dörr, varje vägg, tända alla lampor för att se att det verkligen inte är någon där. Jag känner mig förstörd..
Det är ingen här men jag tvivlar fortfarande på att jag verkligen är vaken. På riktigt alltså. För det är just det som mina drömmar brukar handla om..
För ett tag sedan skrev jag ju om sömnparalyser som jag hade. Minns inte riktigt men har för mig att det innebar ungefär att man försökte vakna ur drömmen men att det absolut inte gick. Det tyckte jag var superhemskt.

Nu har det dock blivit 30 gånger värre ändå. Jag vill inte behöva vakna och vara rädd för mig själv.. Tro att folk vill mig illa.. Såra mig, skada mig och svika mig.

Jag minns inte hälften av drömmen, bara att den var riktigt hemsk..
Det jag minns är att jag låg i min säng, kämpade för att vakna upp och när jag väl "vaknade upp" (trodde jag då alltså) så kändes allt så verkligt så jag skulle lika väl kunna sova nu.
Ingenting såg ut som det gjorde när jag somnade, men det var ändå samma hus, samma prylar.
Det var människor överallt som ville vara mina vänner. Hjälpa mig med saker och försöka få mig att lita på dem. Jag litade på den första jag träffade, i mitt eget hus, tills han började jaga mig med yxa och ville ha ihjäl mig.
Jag klarade mig förbi honom med hjälp utav fyra andra som kom och hjälpte mig. De fick mig att lita på dem också. Jag trodde bara det fanns en så konstig och hemsk människa som den första. Efter ett tag insåg jag att de ville mig bara illa de också. Jag försökte fly ut genom fönstret till ett tak. Jag försökte fly från allt och alla som svek mig, jagade mig och ville ha ihjäl mig. Jag försökte gömma mig, hålla andan så de inte skulle höra mig, allting. Till slut var jag åter i sängen och visste om i mitt huvud att jag drömde och att det inte var verklighet.
Jag försökte vakna upp, det var svårt men när jag lyckades, eller trodde att jag lyckades så var de där igen och ville åt mig. Så gick det om och om igen. Jag var tillbaka i sängen, bombsäker på att detta var verkligheten, vilket det inte var. Så fort jag insåg det försökte jag vakna igen. Jag gjorde allt. Försökte pressa upp mina ögon, rullade runt, spännde kroppen, drog mig i håret, skrek på hjälp, ingenting hjälpte. Men jag kom till ett stadie, igen, där jag trodde att jag var vaken. Rädd var jag och de som svek och jagade mig var tillbaka. Det kändes som jag kämpade mig ut ur den där drömmen i 4-5 timmar innan jag verkligen vaknade. Eller är  jag vaken....? :( Jag har inte träffat på några som vill döda mig ännu i alla fall..

Igår vaknade jag och var livrädd för mig själv även då.
I drömmen var jag med massor av tjejer, typ 30 stycken. Alla utan tre stycken svek mig, först, sedan gick alla. De vände sig och gick.
Inte nog med att de inte ville veta av mig så gjorde de inte annat än att tracka mig hela tiden. Så fort jag tittade på någon av dem så fick jag en tykig kommentar som gjorde mig så ledsen.
Jag tittade över min högra axel flera gånger, och varje gång jag gjorde det så stod det någon där som ville åt mig, få mig att må dåligt. En kommentar som sänker en totalt varje gång man tittar över höger axel. Till och med mina närmsta gjorde det. Till och med min pappa.
Det var ju egentligen ingen bakom min högra axel. Det var det som var grejen. Utan bara något jag inbillade mig. Därför blev jag rädd för mig själv och trodde jag hade "lost my mind". Alltså på riktigt. För då hade jag inte fattat att det var en dröm. Jag trodde jag hade fått något mindbreak som ville åt mig det också. Att jag ville få mig själv att må dåligt men samtidigt bota mig. Denna drömmen hade jag inte så stora problem att vakna ur dock. Vilket var väääldigt positivt för det är det värsta som finns att inte kunna fly och vakna.

Jag förstår inte varför jag ska fortsätta ha alla dessa hemska drömmar. Jag vill bara slippa det och få sova gott för en gångs skull.
Det går säkert att få det att försvinna. För det måste ju vara något i verkliga livet som triggar igång tankarna och drömmarna. Det borde ju gå att radera. För alla drömmar betyder ju någonting...