Jag skriver inte ofta längre, jag vet.. Men som tidigare, jag skriver för min egen skull, när jag behöver det liksom. På sistone har jag istället haft någon att prata med, min pojke, Richard. Så den stackarn har fått ta emot alla mina klagomål och problem iställlet..

Idag kände jag verkligen att nu, nu ska jag blogga! Ett inlägg i alla fall.. Och försöka att få det lite meningsfullt sådär.
Jag vet inte vad jag ska skriva och hur jag ska formulera mig längre. Innan visste jag precis, det var så enkelt och konkret. Inte längre.  
Ingenting är lika enkelt längre faktiskt. Det är mycket att tänka på med skola, smyckesbusiness, familj, kärlek, vänner, osv.. Jag har ju för det mesta fullt på schemat nu för tiden..
Skolan är riktigt jobbig, men den är inte alls lika jobbig som det som fortfarande tär på mig, sedan många månader nu..
Jag bestämde mig, men trodde att det skulle bli svårt.. Det var inte så svårt faktiskt. Det gick riktigt bra och jag mådde bättre än någonsin kändes det som.. För ett tag. Sedan var man tillbaka på ruta ett liksom. Tankarna och känslorna gjorde en kullerbytta och allting kändes plötsligt så fel, igen.. Jag måste göra något åt det. Jag liksom bara måste, annars går det inte. Jag vet bara inte vad, och hur.. 
Ett dilemma va.. Att det går inte att leva utan men inte heller leva och må bra med.


Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om..